Kirurgen kommer in i rummet. Hon går rakt på sak.
-Du har bröstcancer! Vi har hittat nio tumörer i ditt högra bröst. Fem är cancer och fyra förstadiet till cancer. Det blir operation av hela bröstet om knappt två veckor. Sen cytostatika i 6 omgångar med tre veckors mellanrum. Efter det stråling 15
gånger.
Hur kändes det att få ett sånt besked? Blev chockad! Tur min fina man var med. Det enda jag kunde tänka på var möjligheten att bli gravid. Vi skulle ju försöka med ett tredje barn. Tänkte på hur mina föräldrar skulle ta det. Morfar! Min
underbara Morfar. Fick min man att lova att inte säga något till Morfar. Jag och Morfar har en fin relation. Han kallar våra barn för prinsar. Vi träffas flera gånger i månaden och han betyder så mycket för mig. Ville ej bekymra honom om
detta. Morfar skulle snart fylla 90 år. Tycker att man ska få tänka på sig själv i den åldern och inte oroa sig för dem som ska vara unga och starka.
Men barn! Ja, jag vet att vi är så otroligt välsignade med två helt underbara barn. Men jag hade inte mycket annat på hjärnan än att jag ville bli gravid! Så där och då var det min största farhåga! Barn, jag vill kunna bli gravid. Så kirugen var snäll
så vi fick en direktkontakt med en IVF- klinik. Mer om det sedan...
Fick mycket info. Men min arm började skaka. Det var chocken. Fick lugnande. Ringde Pappa. Kort samtal. Pappa i chock. Alla i chock. Blev trött. Min mans bror och hans son var hos oss några dagar just då. Åkte hem. Grillade på kvällen och svärmor
kom också. De spelade kubb. Jag låg i sängen och grät. Hur kunde de spela kubb som om inget hänt? Jag hade cancer....
Grät i ett och ett halvt dygn. Åt tre lugnade tabletter.. Sen bestämde jag mig! Det är positivt tänkade som gäller! Jag bestämmer! INTE cancern....
Fortsättning följer...
0 kommentar(er)
