Petra

Jagad av lejon
Ett år! Ett helt år eller bara ett år beroende på hur man ser det. Hur som helst var det ett år sen som jag lämnade Sundsvalls sjukhus sprudlande glad. Jag åkte hem till mina föräldrar där vi firade att jag nu var färdigbehandlad med både cellgifter och strålning. Den känslan var magisk. På gatan blev jag stoppad av en engelskman som berömde mitt hår. Han tyckte det var så tufft när tjejer vågade ha så korta frisyrer. Jag förklarande glatt på min knackliga engelska att jag hade så kort hår för att jag precis avslutat en cancerbehandling och nu var jag cancerfri! Mannen grattulerade så mycket. Och det är nog en av de finaste komplimangerna jag någonsin fått. Han såg mig inte som sjuk! När de flesta tittade på en med lite sorg i blicken då jag gått runt där med mina turbaner så länge. Kom det här en man som såg en frisk ung kvinna igen. Så härligt! 
 
Där och då kändes allt så lekande lätt. Men som texten nedan beskriver hade jag ett stort behov av att bearbeta allt som hänt. Denna texten skrev jag till en insamling för cancerrehabfonden. Jag vill passa på att återigen tacka alla för era fina donationer. Insamlingen drog in långt över förväntan. En av andledningarna att jag själv kom ur cancerbaksmällan så fort var det cancerrehabfonden gett mig. 
 
Jagad av lejon
 
"Tänk dig att du blir jagad av ett lejon. Ditt liv är i stor fara! Du har ingen aning om du kommer överleva eller ej. Men du vill såklart leva och springer fortare än aldrig förr. Du lägger all din kraft på att springa ifrån lejonet och säkra ditt liv. För att du vill leva. För att din man ska få ha kvar sin fru, för att dina föräldrar ska få ha kvar sin dotter, för att dina syskon ska få ha kvar sin syster, för att dina barn ska få ha kvar sin Mamma... 

Du överlever... Yes! Alla är glada och allt återgår som vanligt! Eller...? 

När man blir jagad av ett lejon, finns ingen tid för reflektion och bearbetning. Man har ett mål. Att överleva! 

Tänk dig att du blivit jagad av ett lejon i flera månader.. Vad händer då? Jo, såklart blir man trött. Så trött att man inte vet vart man ska ta vägen...Så trött över all stress som varit.. Vad behövs? Återhämtning och reflektion är svaret för mig och många andra. Tack vare cancerrehabsfondens fantastiska arbete har jag och många andra kvinnor fått tid till att förstå vad som hänt oss. Vi har sprungit länge.. Vi har nu fått stanna och vila. En vila som vi så väl behöver. Hört talat om Cancerbaksmällan? Den drabbade mig med full kraft när behandlingarna var över och jag väntade på mitt jubel! Mitt jubel kommer att komma.. Men först måste min kropp och knopp få vila och komma igen. Och det är okej!❤️

Vill du att fler får hjälp? Skänk en gåva. Liten som stor. Tillsammans gör vi skillnad💕 
 
 
Alla cancerdrabbade ska kunna få rehabilitering."
 
 
Och som ni säkert förstått. Mitt jubel har kommit! Jag har fått den stora äran att bli ett år äldre. Vara fru, dotter, syster, vän och framförallt Mamma till våra älskade barn i ett helt år till. Min kropp som var så nedbruten för ett år sen. Den kroppen bär nu ett till barn i magen. Ett litet barn som faktiskt kan komma på själva årsdagen. Är inte det ett mirakel så säg.