Häromdagen gick Koh Lanta Toughest av stapeln här på Slow Down där vi bor. Noel och hans klass skulle vara med i loppet för 7-12år. Han var väldigt nervös för detta innan. Vi lämnade honom till klassen och gick sedan och åt frukost på restaurangen. Glada i hågen satt vi där och skulle som bäst hugga in på våra chokladcroissanter. Eller ja något nyttigt till bebisen menar jag. Då Vilgot vänligt men bestämt säger att han minsann också vill vara med och tävla. Jag och mannen tittar på varandra. Jaja, alltså lilla gubben du har ju precis börjat gå (tre år sen) så du får vara med när du blir stor. Men icke sa Nicke han var väldigt bestämd att han visst skulle vara med. Så vi gick och anmälde honom till loppet för under 7år.
Startskottet gick och han kutade på som aldrig förr. Tyckte verkligen detta var hur skoj som helst. Efteråt fick han äta lunch med förskolebarnen och sen leka lite. En mycket glad kille efteråt kan jag lova. Och kanske jag och Stefan insett att våran bebis faktiskt fyller fyra år i början på nästa år och klarar mer än vi tror. Tur barnet har fått talets gåva och får saker att hända själv.
0 kommentar(er)
