Jag fick frågan om att vara med på kontot mammormedcancer på Instagram. Skrev då ihop denna text. Då jag ofta får frågan hur man hanterar en sådan livskris vi befinner oss i. Så tänkte jag dela med mig av texten här med.
"Vi hade väntat hela helgen. På Torsdagen hade jag gjort en röntgen av min kropp och huvud. Jag hade känt mig dålig under hösten. Illamående, feber, gått ner i vikt, trött och så ont i kroppen att jag inte längre kunde ta på mig mina strumpor eller skor själv. Jag loggade in på 1177 och skulle se om någon läkare skulle ringa upp mig. Där får jag istället läsa svaret själv. Cancern var tillbaka. Min bröstcancer jag drabbats av tre år tidigare hade kommit tillbaka och spridit sig till levern och skelettet. Mina levervärden var så dåliga, levern så uppsvälld och situationen var kritisk. Jag som var frisk från cancern. Vi som har tre barn varav vår minsta bara var arton månader gammal. Hur hanterar man detta?
Vår väg till att acceptera och överleva situationen vi drabbats av är tacksamhet. Vi är tacksamma över allt det fina livet gett oss. Jag växte upp i en trygg familj. Med en kärleksfull Mamma och Pappa. Jag hade bra vänner som jag fortfarande har kontakt med idag. Jag träffade min man tidigt. Vi har hunnit gjort så mycket roligt tillsammans. Vi har rest, bott utomlands och upplevt saker och har många underbara vänner som finns här för oss. Det är så många som har det så mycket värre. Det är ju bara att slå igång nyheterna för att förstå hur oändligt lyckligt lottad man är i livet. Mest tacksam är vi såklart över våra tre barn. Vi är så otroligt glada att vi hann få våra efterlängtade barn innan jag 35år gammal drabbats av cancer igen och blir tvungen att operera bort äggstockarna. Vårt minsta mirakel kom till oss trotts att jag tre månader innan jag blev gravid med henne, fått starka cellgifter och gick på både Zoladex (som ska stänga av äggstockarna) och Tamoxifen. Det var egentligen omöjligt för mig att bli gravid men blev det ändå. Den lyckan!
Vi har alltid levt livet fullt ut och inte väntat. Vi ångrar ingenting. Vi är också så tacksamma över att vi bor i Sverige. Där alla har rätt till vård utan att ruinera sig. Min bromsmedicin Ibrance som jag äter idag kostar drygt 20.000kr i månaden. Så tack så mycket för högkostnadsskyddet.
Många frågar om jag verkligen är så glad som jag verkar. Och jag vill svara ja på den frågan. Det är klart att cancern alltid finns där i bakhuvudet. Vi vet inget om framtiden. Men jag lever idag. Precis som alla andra. Och då kommer vi välja livet och njuta av det så mycket det bara går. För ingen vet ju egentligen något om morgondagen.
Många tycker också att det är orättvist att just vår familj drabbats. Men mitt svar är alltid, för vem skulle det vara rättvist då?
Nu hoppas vi på att forskningen går framåt så jag får vara med i många många år till. Följ gärna vår resa på hoppet_livet_cancern på instagram. Som jag startade för att visa, att även om man är allvarligt sjuk så betyder inte det att man ligger i en säng och gråter hela dagarna. Vi har bestämt oss för att välja livet. Alltid välja livet 🙏🏼💫"
3 kommentar(er)
